Känslan av att göra slut..

Känslan av att göra slut med någon som man tycker väldigt mycket om men inser att man egentligen inte är kär i. Rädslan att man tar fel beslut fast hjärtat säger att det är rätt. Att vara livrädd för att släppa taget ifall man i efterhand ångrar sig och att det då är försent. När man har kommit till den punkten att man egentligen vet vad som behövs göras och hjärtat slits på mitten.

Just samma känsla har jag just nu inför mitt val! Låg här i sängen och försökte sova när jag plötsligt kom på att det är just samma obehagliga känsla som jag har nu. Känslan som jag haft förut. Känslan av att jag måste våga släppa taget om något som är tryggt.

Kanske kan uppfattas som ett lyxproblem och ganska löjligt, men för mig är det faktiskt ganska stort.

Minns den dagen 1998 när jag och två kompisar tecknade vårt första kort. Minns mitt allra första BodyPump pass med Stefan som instruktör. Han visade oss lite teknik efter passet, speciellt utfall som vi tyckte var svåra. Första spinningpasset var med Jocke och det minns jag som helt fruktansvärt! Vet att jag inte kunde förstå hur man kunde frivilligt sitta där och svettas som en gris och trampa så fort man bara kunde. Det var det som var grejen med spinning på den tiden, man skulle cykla så fort det bara gick utan något motstånd. Helt vansinnigt kan man tycka nu! Men jag var fast ganska fort. Marie var den av instruktörerna jag såg upp till för hon kunde cykla helt sjukt snabbt...
Alex blev min absoluta favorit i BodyPump, samma Alex som jag några år senare fick vikariera för på mitt allra första egna pass. En helt fullsmockad klass en måndag kl 17:30, den bästa tiden på hela veckan. En av Alex absolut största fans (minns inte hennes namn) kom fram och frågade tyket: "aha, var är Alex då?" Längst fram som hon alltid stod gjorde hon allt för att demonstrera att det minsann inte var ok att jag var där istället för Alex genom att ha huvudet vänt bort från mig hela passet. Jag fick för mig att hon var kär i Alex.. När Alex sen slutade som instruktör för att bli chef inom Sportlife så såg jag aldrig den tjejen mer.
Minns den dagen Kristin frågade mig om jag ville bli instruktör och att Cilla som tidigare hade frågat mig sa att "jag visste allt att du skulle bli instruktör om vi bara tjatade lite!"

Efter det har det bara rullat på tills nu.. Måste ta ett beslut. Måste bara våga, snart så...