Livet är något man har fått fördelen att få, det är något stort och ibland tyvärr inget man kan utvisa. Man kan aldrig veta vad som kommer att hända, trots att man vill och tror att det kommer bli på ett visst sätt. Någonstans, som vi inte vet var, är det någon som sitter och spelar med våra liv, bestämmer vad som ska hända, vem som ska få det bra och vem som inte ska få det. Kanske han heter Ödet.. I vilket fall som helst, så är inte livet rättvist.
En kvinna som är älskad av sin familj och alla runtomkring, som bara slits undan så fort, det är orättvist..
En kvinna som just skulle börja sitt liv efter att barnen redan var och på väg in i vuxenlivet.
En kvinna med stort Q, envis som en åsna och som alltid sa vad hon tyckte, ett yrväder full av energi.
Kan inte fatta....
Minns när hon kom rusande in i lägenheten och halvskrek; "Har du en banan eller nåt?? Jag behöver energi!!!" (som om hon inte redan hade det när hon sprang runt som en yr höna i lägenheten...).
Eller när hon ringde på och sa; "Har ni inte gått upp än??!! Rullgardinen är nere och klockan är ju tolv!!"
När hon lärde Ronja massa bus, blev arg när Ronja spydde ner hennes vita matta för tionde gången, tyckte att Jonke kunde ta hand om sin hund så hon slapp hundhår i hela huset...
Men hon älskade denna hund, hennes bebis..
Hon älskade sin familj och dom älskar henne.
Att hon fick avsluta sitt liv där hon helst av allt ville vara, tillsammans med sina nära och kära och att hon inte kände någon smärta känns väldigt skönt.
Minnena av henne kommer alltid finnas kvar, fina minnen av allt ni har gjort tillsammans genom alla år. Jag vet att hon finns där nära er ändå och hon vill inget hellre än att ni ska må bra!
Jag skänker alla mina tankar till dig Jonke och till din familj.
