Hade inställningen innan att det skulle vara sjukt tungt och jobbigt, det roliga var att det kändes mycket lättare än vad jag hade föreställt mig. Jag tog det riktigt lugnt i början eftersom jag visste att det skulle bli ganska tufft i mitten och slutet av loppet. Tycker det är lite svårt när man inte känner till hur banan är, hur tung den är, när man ska ta det lugnt och när man kan dra på. Men sista kilometern uppför Linnégatan sprang jag på lite mer, då visste jag ju att det var sista biten och inget att spara på!
Träffade Emma innan start men tappade bort henne när jag skulle lämna in mina grejer i förvaringen. Det ösregnade och var sjukt mycket folk! Gräsmattorna var rena leråkern...
Sen vid start så träffade jag på två av mina lärare i skolan (kul att kalla några som är fyra-fem år yngre än mig för lärare) som också skulle springa. Under loppet, efter ungefär fem kilometer hör jag en välbekant röst bakom mig, då är det Anders, en jobbarkompis till mig från Uddevalla. När jag sedan efter målgång skulle ner och möta Tobbe och Henke så träffar jag på Annika och Carina, snacka om att världen är liten ibland!
Så en nöjd och trött tjej ska gå och prata med kudden nu :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar