Kan inte sluta skratta när jag tänker på dom!
Idag hade vi städdag i våran förening och det var typ jag och 20 pensionärer. Först skulle vi börja att städa ur cykel- och barnvagnsförråden i alla husen. Från vårat hus var vi fyra stycken och dom envisades med att vi skulle vara alla fyra samtidigt och hjälpas åt, jag bar ut massa skit, en sopade och två stod och tittade på. Det märks att dom inte har jobbat på typ 20 år eller nåt, arbetstempot var i snigelfart vilket iof säkert är normalt när man nästan ligger i graven.
Min granne Ingvar började prata om en bricka som han irriterade sig på att den stod i kallförrådet.
"Den har stått där länge nu, det kan inte vara någons! Jag har pratat med Wall här i huset och han vet inte heller vems den är, den stör mig och jag tycker vi slänger den" ältade han flera gånger. Tillslut blev jag trött på hans tjöt, gick till förrådet tog brickan och slängde den i containern. Hur svårt kan det vara??
Efter det började han älta igen "Ååååh så skönt att vi slängde den, den har irriterat mig så länge!"
Sen börjar en av tanterna tjöta om ett av förråden som såg lite dammigt ut. "Jag har undrat vems detta förråd är och frågat flera här i huset och det är ingen som vet. Usch det ser så äckligt ut, det är ju en sanitär olägenhet!!!! Vi borde bryta upp låset och städa det!"
Så var det hela tiden, allt skulle diskuteras fleeeera gånger i minsta detalj innan vi gjorde något, sjukt tröttsamt! Samtidigt kan jag nästan inte låta bli att bara skratta åt dom, har dom så lite att göra på dagarna så dom går och stör sig på detaljer överallt som ingen annan ens hade märkt?
Är det så man blir när man blir pensionär?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar